Materialen som används för humanoida robotdelar är olika, vanligtvis valda utifrån delens funktionella krav (som belastning-bärande kapacitet, rörelse, lättviktsdesign och slitstyrka). Vanliga material inkluderar metaller, polymerer och kompositer.
Metaller: Används vanligtvis för strukturella komponenter som kräver hög hållfasthet och styvhet, såsom aluminiumlegeringar, magnesiumlegeringar och stål. De används ofta i skelett, ledskal och andra delar för att ge bra stöd och hållbarhet.
Polymerer: Används i stor utsträckning i trenden mot lättvikt, inklusive:
Polyetereterketon (PEEK): En speciell teknisk plast med hög specifik hållfasthet, värmebeständighet och slitstyrka. Den används i kritiska komponenter som ledväxlar och transmissionsdelar för att minska vikten och förbättra energieffektiviteten. Till exempel uppnådde Tesla Optimus-Gen2-roboten en viktminskning på 10 kg genom att använda PEEK.
Polyamider (PA, såsom nylon): Används vanligtvis för icke-metalliska delar i 3D-utskrift. De har god mekanisk hållfasthet och slitstyrka, lämpliga för konstruktionsdelar och skal. Andra tekniska plaster, som PEEK och kolfiberförstärkta kompositer, används också för att tillverka lättviktskomponenter och hög-precisionskomponenter.
Kompositmaterial, såsom kolfiberförstärkt plast (CFRP), kombinerar kolfiberns höga hållfasthet med plastens lätta egenskaper. De används ofta i robotarmar, ben och andra delar som kräver viktminskning och förbättrad dynamisk respons, vilket ger viktminskningar på ungefär [mängd saknas] jämfört med aluminiumlegeringar.
